B a l a n s ? ! ?
Skriven Av den | under Reflektion


Vad innebär det ens ? B a l a n s ? Att ha balans?



Allt ska vara så himla balanserat nu för tiden. Det är precis som att det ligger inbyggt en undermening i ordet, förväntningar om att du alltid måste vara på banan, inte slira åt sidan och på så vis kunna hantera allt som kommer i din väg. Att lägga grundstyrkan inför när livet smäller på, när oväntade saker händer, det är DÅ du ska förmodas hantera det balanserat eftersom du under alla år har byggt upp din balans. Du är ju vuxen nu, för guds skull!! Det blir en stress i sig, att alltid behöva se upp för att inte göra en massa utsvävningar, att balansera livet på lika delar jobb, vila och fritid, att äta "rätt", att behöva bete sig på ett viss sätt, att motionera, bära rätt kläder, att vara "rätt" utifrån situationen, att helt enkelt, i mångt och mycket, frångå den du är för att anses vara BALANSERAD i andras ögon. Frågan är om jag strävar efter balans för min egen skull eller för samhällets och omgivningens skull?! Så vad innebär ordet balans egentligen? En bunke dåligt samvete över att inte alltid vara i balans? Det tillhör väl ändå mänskligheten att vara lite obalanserad, att sväva ut och testa nytt för att bättre komma underfund med sig själv och utvecklas. Man kan inte ha alla svaren i förväg! Alltid veta hur man reagerar i alla lägen! Och för guds skull inte behöva hantera livet med ett påklistrat leende, som till slut, i värsta fall, utvecklas till en tyst depression. Det är en stor, ganska dold, folksjukdom tydligen.

Så vad fasiken menas med balans? Är det återigen, när man utåt sätt antas hantera livet på ett lugnt och metodiskt sätt, med ett litet leende på läpparna, "allt är lugnt"-filosofin och detta utifrån superskeva social medier-ideal, där alla verkar vara perfekta, ha den perfekta tillvaron, den perfekta partnern och det perfekta jobbet, huset, bankkontot osv......Vi lever i en värld full av SUPERSJUKA ideal, som lätt lurar oss till att tro att vi måste vara någonting som vi inte är, för att anses duga som vi är och där media tjänar pengar på oss, så länge vi tror att vi inte duger som vi är och där vi ständigt måste leta och uppnå nya ideal. Vilken idiotiskt ond och farlig cirkel! 

Jag kan inte ens ha en photosida på Facebook, där facebook ständigt påminner mig om att mina "gillare" inte har sett något nytt från Isabellas Foto på länge, dags att lägga ut bilder, du har inte fått "Gilla" på ett tag nu....hörru...se till att göra något åt saken Isabella...annars hänger du inte med, annars kommer du att förlora i popularitet....höddu?! Do something! Till och med en sån "liten" och urdum funktion på facebook, ska ta sin rätt genom att ständigt pocka på med aviseringar och röda siffror....Nej, världen har blivit sjuk och det är lätt att förlora sig själv i det skeva och sjuka. 

Så vad menar jag egentligen....jag antar att det är viktigt att för sig själv definiera vad ordet balans innebär för en själv. Vem är jag mitt i denna soppan, vad vill jag, vad är mina mål och drömmar, vilket sorts liv vill jag leva, vad har jag för värderingar osv...och för att kunna hitta den balansen, måste man ju första känna på obalansen, slira ut lite, ta utsvävningarna...

Och att påminna sig om att det är OK att ibland svara genom att bli galet arg, ledsen och hysteriskt frustrerad och sätta sina gränser, när livet gör sig påmint, vilket i ett sånt läge kanske anses vara det mest balanserade för DIG, men det mest obalanserade i andras ögon! Who are they to judge?! Dem vet ingenting om dig!

Så, tydligen var det dessa lördagstankar som ville komma fram idag! Spännande, när man inte vet från början vad fingrarna vill skriva...haha....not in balance;-)..eller så är bara kroppen jäkligt smart och bara vet....

KRAM <3 





















 


[kommentera]