Tankar en lördag....
Skriven Av den | under Vardag


Jag vaknar upp fortfarande snörvlig och med en så torr och kliig hals, att det nästan inte känns som att jag får luft. Vad är det med halsen?! Det liksom stryps åt på en milliesekund och jag känner mig skittorr i halsen. Jäkla virus!









Vet ni vad?! Ibland, eller ganska ofta, slår det mig hur lite vi tänker på våra medmänniskor, hur svårt vi egentligen har för att tänka liite längre än vad näsan räcker och hur sällan vi ens försöker sätta oss in i andra mäniskors situationer. Kanske har det blivit extra tydligt med tanke på i vilket läge jag befinner mig i just nu...det blir extra tydligt vem som bryr sig och frågar en extra gång och vilka som tar ett steg tillbaka och bara försvinner i periferin någonstans...men oavsett, så vill jag ändå se mig som en person som alltid försökt se till mina medmänniskor med hjärtat och inte bara av pliktkänsla. Jag känner med andra människor...på riktigt, fysiskt och psykiskt. Det kan vara lite baksidan av att vara HSP men också en riktigt tillgång. Jag kan bokstavligen känna fysiska smärtor i bröstet när jag ser eller hör något riktigt illa och vi ska inte tala om när barn eller djur far illa!! Oskyldiga som inte kan försvara sig! Fan vad hemskt! Eller människor som utnyttjar sin makt och sin ställning för egen vinning, giriga människor som gör vad som krävs, som trampar på andra....människor med stora EGON! Finns inget mer avtändande.





Jag kan känna en stor besvikelse och sorgsenhet över hur pass lite vi tänker på våra medmänniskor och hur lite civilkurage vi har, det innebär självklart inte att du inte ska tänka på dig själv eller gör det du mår bra av, men man kan samtidigt ge av sig själv och vara en vänlig själ. Jag vet inte varför jag gick igång på detta idag, men antar att tankarna funnits ett tag och det blev inte bättre av att vakna till ett väldigt otrevligt kommentarsfält i en grupp på FB om bostäder, där människor klankar ner på människor som inte vill betala ockerhyror, där de ber personer flytta från Stockholm om det inte passar, där de klankar ner på människor som har det sämre ställt, där arrogansen bara flödar och där man hör och häpna FÖRSVARAR den tragiska bostadsutvecklingen!! Det är det sämsta med Stockholm...KLYFTORNA!!! De är så tydliga så det blir nästintill löjligt! Jag är fruktansvärt glad över att jag flyttade hit när jag var 30+ och inte som 20-åring. Jag hade då aldrig rekommenderat Stockholm i den åldern, om man kommer utifrån. Annat är det väl om man är född här, har stått i bostadskö sedan man var 0 år och har föräldrar som sparat till kontantinsats, men Stockholm ska inte bara vara en stad för dem! Det är allas vår huvudstad! Inte sant?! Men som sagt, jargongen är ibland ganska kall och tuff på ytan och jag tror absolut det finns värme om man gräver, men för en 20-åring kan det nog vara ganska förvirrande att hitta sig själv i allt detta och att inte påverkas för mycket!





Så snälla...glöm inte att visa medkänsla till er själva och era medmänniskor!!!!! En uppmaning från mig till dig! Det kostar så lite och det ger så mycket!

Sen vill jag också ha sagt att Stockholm är en ofantligt härlig och vacker stad på många sätt! Bara det att staden är uppbyggd på en massa fina öar säger ju allt. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade hit, även om Skåne alltid finns i hjärtat och kanske man återvänder en vacker dag, men just nu erbjuder Stockholm en massa roliga erfarenheter! Det finns alltid någonting att hitta på. Du har världen utanför lägenhetsporten. Allt behöver inte vara så planerat. Det finns alltid någonting för alla. Snarare att man missar en massa skoj, för det händer så mycket. Jag gillar att känna hur livet ibland pulserar, jag kommer på mig själv hur mycket jag älskar kultur, film och musik, fika, äta på restaurang och bara fortsätta att upptäcka. Det är nog det som gör att jag trivs....att det finns ständigt någonting att upptäcka! Det bidrar ju till att man samtidigt upptäcker nya sidor hos sig själv och utvecklas. Det får vara nyckelorden för idag: UPPTÄCKA, UTVECKLAS och för all del MEDKÄNSLA!

Oj, vilket seriöst inlägg denna lördagsmorgon. Men hjärnan är aktiv och idag är det All Helgons Dag.  Vi ska hedra minnet av nära och kära! Själv ska vi iväg och köpa en blomma och choklad till våra fina granne, som beklagligt nog miste sin man i förra veckan. Åh vad det smärtade i hjärtat, när Iman kom upp igår och berättade. Denna fina äldre dam, som alltid varit så trevlig mot oss och som har kämpat med sin make, som satt i rullstol, som kommit och tackat oss med en flaska vin när vi fick hjälpa till den gången, när rullstolen hade fastnat i hissen och hon inte kunde klura ut det själv. Alltid så rara! Och denna söta man i rullstolen. Alltid ett leende på läpparna. Åhhh....livet är inte alltid rättvist!

Och på söndag åker Iman till Skåne för att jobba i några dagar. Kommer att sakna honom, men tiden går ju fort:-) 

Önskar er alla en riktigt fin och mysig helg! Kram på er! 










 


[kommentera]