Lördagstakt!
Jan 27  Lördagstakt!
Skriven Av den | under Vardag


Godmorgon!



Sov gott inatt, men är fortfarande inte helt frisk! Vad är det för en massa skitförkylningar som sprider sig i landet?! Sega som attan! Men igår kunde jag, för första gången på en vecka, ta mig ner till vattnet och få lite friskluft. Men kroppen var helt utmattad, när jag kom hem igen. Och jag som först försökte intala mig att jag kunde jobba. Så glad att jag gjorde mig själv en vänlig tjänst och valde vila hemma istället. 



Men ska jag vara ärlig så börjar det klia i fingrarna. Att ligga hemma sjuk i en vecka, gör ju att man tillslut blir lite smått tokig och man bara måste få se någonting annat och göra någonting annat. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi, någonsin förstå hur pappa kände sig det senaste året, sängliggande som ett vårdpaket i cancer! Stackars fina pappa och VILKEN kämpe!! Och klar i knoppen var han! Och sen ligga där och vara totalt beroende av andra till 100%!! Och fina mamma som kämpade och såg till att pappa fick den bästa vården!! För ni ska veta hur lätt det missas saker inom vården och hur blessed man är, om man har observanta anhöriga i dessa lägena!! Fan, vad jag skäms ibland över småskit vi gnäller över. Inklusive mig själv. Men det är mänskligt antar jag. Man utgår ju endast från sin egen lilla värld, men ändå...tror många av oss måste vakna upp lite oftare än vad vi gör! Våga känna in lite extra, lyfta blicken några centimeter och ta in så mycket av helheten vi bara kan! 

Jag försöker dagligen påminna mig själv om vad jag är så ofantligt tacksam över!! Det är så lätt att hamna i gnällträsket, där ingenting är bra nog och där vill jag definitivt inte hamna! Nej, bevare mig! Ibland slinker man in på det spåret, börjar tråna på grannen, man tror att gräset är grönare på andra sidan, att andra är lyckligare, har det bättre osv osv....dessa tankar är giftiga! Då knäpper jag med mina mentala fingrar, blickar inåt istället, grundar mig i det som är JAG och ser ALLT jag har! Wow!! Och det är så mycket! Och jag passar också på att ge mig själv en klapp på axeln, för jag har åstadkommit så mycket genom åren, jag är stark och driven och tror på mig själv! Man måste ge det till sig själv, för det är inget som kommer från omgivningen! Jag har märkt ibland, att när jag vill komma framåt i min utveckling, blir omgivningen tyst och inte så där glatt pushande! Så jag behåller ofta mycket av mina tankar framåt, för mig själv, för att inte distraheras av sus och dus från andras röster och åsikter. Det kan sakta ner en och tysta ner den där egna inre, viktiga rösten!:) Jag tror ni förstår vad jag menar!

Men iaf...idag tänkte jag färga min utväxt...från det ena till det andra....de där blänkade silvergråa stråna, för vänta på sig. Inte redo att släppa fram dem ännu ;)) haha

ha det gott! 










 


[kommentera]